När man sitter uppkrupen framför tv:n

Huvudet värker och ögonen håller på ramla igen, tror helt enkelt jag behöver ta mig en tupplur!

Vindarna river i hela kroppen så fort man sticker näsan utanför dörren.

Ilande rysningar vandrar efter ryggraden..

Det känns lite jävligt när man måste planera för att hinna träffa sin sambo, ännu värre känns det när man träffas i en kvart på hemköp innan man skiljs åt igen. Så var det idag, Victor börjar jobba klockan tre så han åker från kramfors vid halv tre ungefär. Oftast slutar jag tjugo i fyra vilket innebär att jag inte hinner träffa honom. Idag slutade jag lite tidigare än vanligt så för att hinna träffa min kära man fick vi träffas på hemköp för att handla tillsammans innan vi tog varsin bil åt olika håll.. Det kändes inte sådär super bra faktiskt men som tur är så är det bara såhär var tredje vecka! Dom andra två veckorna får jag träffa honom så fort jag kommer hem från skolan och hela kvällen, det bästa är att jag får somna tillsammans med honom. För veckorna som är som denna kan jag inte sova, i alla fall inte i sängen för den känns alldeles för stor och tom så jag halv sover framför tv:n tills Victor kommer hem klockan två! Men i alla fall så är jag rätt glad att jag hunnit träffa honom korta stunder den här veckan i alla fall trotts att han jobbar eftermiddag.

Nu ska jag strax ta bilen och åka och sola en sväng, känner att jag är värd det efter att ha burit ner massa tomma flyttkartonger i förrådet. Fanns några lediga förråd här nere i källaren, fanns inga nummer på dom så jag tog ett och satte ett lås på och låste in kartonger och sånt där som tidigare bara stått isvägen i lägenheten. Så nu finns det lite mer plats här uppe! Plus att jag gjorde detta halvt handikappad, sprang nämligen in i bordskanten i köket när jag höll på att greja så höften fick sig en riktig smäll. För jävla ont gjorde det och jag kunde nästan fälla en tår! Men nu haltar jag bara lite sådär fult fram som en ankunge ungefär haha! Aja nog om det nu, jag återkommer senare under kvällen (:

Tjing så länge.

Veckodagarna går helt plötsligt så otroligt långsamt, när vi började ha vanliga lektioner efter APU:n gick veckorna jätte snabbt men nu börjar det sakta ner. Vilket inte är någon höjdare enligt mig, veckorna får mer än gärna rusa förbi. 

Imorse vaknade jag fem i åtta, vilket är otroligt sent för att vara jag. I vanliga fall kliver jag upp vid sju tiden och åker mot skolan vid åtta (strax efter) men imorse fick jag slänga på mig kläderna, rusa till bilen, åka och plocka upp Fanny, Mimmi och Frida och sedan raka vägen till skolan. Jag var så jäkla trött imorse så det var nästan hemskt, nog för att jag brukar vara seg men denna morgon tog fan priset. Kan ju kanske bero på att jag (snäll som jag är) tog bilen igår kväll och åkte iväg till lastbilsgaraget där älskling jobbade för att åka lastbil med honom resten av kvällen/natten eftersom jag saknade honom och han inte var sådär super pigg och glad. Jag kämpade för att hålla mig vaken men när vi skulle åka mot Härnösand klarade jag inte av att hålla ögonen öppna längre så jag slocknade i sängen och vaknade först när älskling väckte mig och vi skulle åka hem från garaget igen. Så sådär hemskt bra sällskap var jag väl egentligen inte, men jag har hört att det är tanken som räknas. I vilket fall som helst så har jag kämpat hela dagen med att hålla mig vaken, matten direkt på morgonen var inga problem (troligen för att jag tycker det är skoj och intressant med matte) men när vi hade samhälle efteråt var min hjärna totalt död, så jag har gått runt som i dvala resten av dagen och nu sitter vi och jäklas med det här förbannade matchprogrammet till kramfors alliansen. Känns som om allting bara är extra jobbigt bara för att det ska ta så lång tid som möjligt. Otroligt irriterande men vad kan man göra åt saken? Lika bra att kämpa på tills man får åka hem! Ikväll blir det att ta det lugnt, ska ta mig ett varmt bad, sola en sväng, kolla om vi har ett förråd nere i källaren där jag kan slänga in alla tomma flyttkartonger så dom försvinner ut ur lägenheten! Men nu ska jag iallafall fortsätta jobba lite och hålla tummarna för att Klara och Jennifer återkommer från banken snart så jag får lite sällskap :)

Sedan ungefär ett år tillbaka har jag velat höra små fotsteg trippa fram över golvet, ha någon som ropar på en. Tjuter när magen skriker efter mat och så vidare. Den senaste tiden har jag och sambon pratat om saken, planerat lite försiktigt och troligen får jag snart höra små steg trippa fram över golvet!

Jag ska förhoppningsvis bli med katt!

Jag har alltid velat ha en liten gul kissekattflicka.

Någon att gosa med i soffan, de mörka

kvällarna när hjärtat jobbar eftermiddag.

Want you to make me feel like I’m the only girl in the world.