Jag är otroligt duktig på att sitta i mina egna tankar och stänga ute verkligheten, så jag satt vid köksbordet precis som vanligt och tänkte samtidigt som jag klottrade massa oigenkännliga saker på ett tomt papper.. Plötsligt plingar msn till på datorn, jag flyger högt och jag tänker sådär lite för mig själv “hänger folk där fortfarande?” Nog för att jag ofta är inloggad där, men det beror mest på att det loggar in av sig själv så fort jag kopplar upp mig på internet, för jag skriver sällan med någon om det inte är något speciellt jag funderar över eller liknande. I vilket fall som helst så kollar jag, första tankeställaren kommer så fort jag klickar upp personen som skrivit, vem fan är detta tänker jag. Sedan ser jag vad som skickats, en mp3-fil. Då kom nästa funderare, vem tusan börjar med att skicka en låt? Säkert nå jäkla virus eller nått tänker jag kvicktänkt som jag ör haha. Men sedan rasar femöringen ner, eller puzzelbitarna på plats eller vad man nu brukar säga när jag läser titeln på filen. “Do you miss me” självklart var det Emil Assergård som hade skickat en utav sina låtar till mig, så efter några minuter accepterar jag glattöverraskad filen (vad som för många, eller dom flesta hade tagit fem sekunder) och nu sitter jag här och väntar med spänning på att den ska laddas klart samtidigt som jag pratar lite med pojken om fotograferingen han var sugen på framöver.

Puss

Vi var nyss iväg och käkade, och påvägen tillbaka till skolan kom vi att tala om julen. Så nu sitter vi i fotodatasalen och lyssnar på julmusik, sjunger med och det känns som om humöret liksom steg från helt okej till toppen på en sekund.

Jag vet inte men julmusik får det liksom att sprudla i kroppen! Gud vad jag längtar till första advent, när man får börja pynta och baka och känna den där mysiga känslan krypa i kroppen!