Efter att ha sovit totalt värdelöst på soffan i två timmar gav jag upp och klev helt enkelt upp igen. Kroppen känns lika tung fortfarande men huvudet värker inte i alla fall och det är alltid ett plus. Katten har inte lämnat min sida på hela dagen, jag tror hon känner på sig att jag behöver sällskap. Och det känns tryggt att hon vägrar ligga bredvid mig utan ska helst ligga på mig så nära ansiktet det bara går. Det är verkligen stor skillnad att ha henne hos mig på veckorna då hjärtat jobbar, jag känner mig inte alls lika ensam. Nog för att hon inte svarar på samma sätt när man pratar med henne som en människa skulle göra så svarar hon på sitt sätt och det är faktiskt tanken som räknas. Just nu sitter jag och lyssnar på gammal musik samtidigt som beck visas på tv:n, ja jag slog på den igen eftersom det bara är värdelös skit på tv:n. Gammal musik får det att värma lite i hjärtat, man kommer ihåg gamla minnen som legat gömda i bakhuvudet, fina minnen som det känns bra att tänka på ibland. Nu ska jag steka potatis, jag är lika galen i stektpotatis som håkanbråkar är i koktpotatis sådeså!